Om koppar

Koppar har en otrolig historia

Koppar används i mobiltelefoner, datorer, kaffebryggare, dammsugare och oräkneliga andra apparater och applikationer. Inom dessa områden kan man vara tacksam över metallens 10 000-åriga utveckling.

Redan när inlandsisen täckte Skandinavien visste forntidens människor i Främre Orienten och Egypten hur man skulle bearbeta koppar och tillverka mindre föremål, som exempelvis pilspetsar och yxor.
 
Från stenåldern till kopparåldern
Användningen av koppar och guld markerade övergången från stenåldern till modernare tid. Äldre civilisationer kunde använda koppar, eftersom den fanns i naturligt tillstånd i jordytan i form av klumpar, i närheten av strömmande vatten och i floddalarnas väggar. I och med att kopparn påverkas av den omgivande miljön, och den röda färgen successivt övergår i blågrön patina, är den lätt att känna igen.  

Vi vet inte med säkerhet hur kopparn först upptäcktes. Innan dess hade man i alla fall blivit medveten om guldets existens. Kanske var det så att någon tappade en sten på ett stycke koppar och då noterade att materialet bucklades utan att gå sönder. Kanske att denne någon då kom på idén att det här materialet kunde bankas ut till användbara och vackra föremål. Ännu senare kanske en krukmakare av misstag tappade en bit koppar i elden. Något som kan ha resulterat i att den här förste metallarbetaren uppmärksammade att sprödheten hos koppar minskade efter uppvärmning och att den blev lättare att hamra ut.

Arkeologiska utgrävningar i torrmarker i Sydostasien berättar för oss att  forntida civilisationer, speciellt i Sumers stadsstater (i dag i Irak), var bland de första att komma på att använda koppar och guld. Guld var för mjukt att göra vapen av, koppar däremot hårdare och bättre för många ändamål. Sumers stadsstater utgjorde den första stora civilisationen av metallanvändare. Sumererna tog sig fram på floden Eufrat
för att kunna sköta sin handel. Koppar transporterades från Armenien och norrut. Det sumeriska ordet för koppar, "urudu", är samma ord som man använde för Eufrat, ordagrant översatt alltså "kopparfloden."

I Gerza vid Nilen, alldeles söder om Kairo, utvecklades en civilisation där koppar spelade en väsentlig roll. Omkring 3500 f.Kr. lärde den sig grunderna att bruka koppar från invandrare som kom från Mesopotamien.  

Förutom Cyperns viktiga koppartillgångar var metallen relativt vanlig runt Medelhavet.

Verktyg i koppar har hittats i de egyptiska kungarnas gravar. Man använde kopparredskap när  pyramiderna och den egyptiska civilisationens andra stora byggnadsverk byggdes. 
Egyptierna bröt koppar på Sinaihalvön. Kopparbrytningen var så omfattande att den blev forntidens första riktiga industri. Kopparfyndigheten bestod av den gröna malakiten, ett kopparkarbonat, mycket uppskattat, eftersom det var lätt att utvinna ren koppar ur den.
Den nära besläktade blå azuriten, också den ett karbonat, upptäcktes också. I närheten av de här två typerna av kopparmalm, fann malmletarna ofta ett annat kopparmineral, blågrön turkos. Turkosen är fortfarande en mycket uppskattad ädelsten världen över.

Med hjälp av redskap i koppar byggde kung Zoser den första stora pyramiden, Saqqarapyramiden, cirka 2900 f.Kr. Den stora Gizapyramiden, byggd av kung Khufu, uppfördes 100 år senare. 

Tidiga metallsmeder i Sumer, Babylon, och i Egypten var högt ansedda samhällsmedborgare. På grund av sitt yrke var de så värdefulla att invaderande arméer lade ner extra ansträngning på att få tag på dem och sätta dem i fångenskap. Metallsmeder förde kunskapen vidare till sina barn. Deras skrå utgjorde kanske historiens första fackförening. 

Bronsåldern
Omkringresande mykenska handelsmän förde med sig brons till Europa. Kreta, där enstaka kopparförekomster fanns, blev ett viktigt centrum för den europeiska bronshandeln. I ruinerna från det gamla Kretas sjudande civilisation har bronsvapen, redskap, speglar och till och med rakknivar hittats.

Hantverkare från Mykene tillverkade de finaste bronsvapen. Deras försäljare tog sig till Sicilien och till det italienska fastlandet, något som resulterade i att deras bronsålderskultur mötte kulturen från de metallurgiska centra vid floden Donau i centrala Europa, som i sin tur spreds söderut. 2000 f.Kr. nådde de Spanien, där befolkningen som fortfarande använde stenredskap, snabbt blev intresserade av redskap i brons. Köpmännen upptäckte enorma mineraltillgångar i Spanien, som inkluderade guld, silver, järn och koppar. Genom att segla runt den iberiska halvön slog sig handelsmännen från Mykene ner i det som nu är Portugal.

Floden Donau bildar en handelsled från öster och in i centrala Europa.
Bronsen nådde Donaudalen så tidigt som 2400 f.Kr. Inkörsport till handelsleden var Troja. De böhmiska Erzgebirge, som nu tillhör Tjeckien, försåg den nya civilisationen med både koppar- och tennmalm.

Bronsåldern varade från 2500 f.Kr. till 1000 f.Kr. Under 1500 år utvecklade människor handel, metallhantering och brytning av mineraler. De hade lärt sig att leta efter och att använda resurser i naturen. De skapade institutioner för att skydda och expandera industri och handel. Den östra hemisfären var för alltid förändrad. Fundamentet till en modern civilisation hade lagts.

Klicka för att förstora.

Falu Gruva i Sverige

Läs mer om Falu Gruvans historia
Genom att fortsätta att använda vår webbplats  accepterar du vår användning av s k cookies. Följ den här länken för mer information. Acceptera