Industri

Fördelarna med koppar och en konkurrenskraftig europeisk kopparindustri

Koppar och dess många legeringar kännetecknas av att de till 100 % är återvinningsbara, att de har utomordentliga tekniska egenskaper, exempelvis hög ledningsförmåga när det gäller elektricitet och värme, att de är lätta att bearbeta och att de är hållbara. Därför är det knappast överraskande att koppar står i centrum för många av de teknologier som är avgörande för Europas framtida konkurrenskraft.

Koppar har en betydelsefull och positiv roll när det gäller att mildra effekten av klimatförändringarna, eftersom den bidrar till förbättrad effektivitet inom energiområdet, till minskning av energibehovet och möjliggör förnybara  teknologier. EU:s energimål enligt 20-20-20-paketet kan inte uppfyllas utan en utökad användning av kopparprodukter. Ett exempel: elmotorer står för cirka 60% av industrins elbehov. Ett fullt genomförande av ”Minimum Energy Performance Standards” för elektriska motorer kräver en  ökning av kopparinnehållet i motorlindningarna med ungefär 50%. Det kommer att ge elbesparingar på 135 TWh/år (mer än Finlands och Greklands sammanlagda årliga elförbrukning), samtidigt som det bidrar till en minskning av koldioxidutsläppen med 63 miljoner ton/år. Ytterligare ett exempel: om varje EU-invånare använde 1 m2 solfångare för vattenuppvärmning skulle utsläppen av koldioxid kunna minskas med 80 miljoner ton per år.

Visionen om ett transportsystem med minskade kolutsläpp med hjälp av tillgängliga hybrid- och elbilar, anslutna till effektiva elnät (smart grids), i kombination med nätverk av linjer för höghastighetståg, kräver koppar. För en personbil av hybridtyp går det åt 50 kg koppar till elmotorn, batteriet och kablaget. Varje höghastighetståg innehåller 10 ton kopparkomponenter. Ytterligare 10 ton koppar per kilometer spår går åt till kraft- och signalkablarna. Koldioxidsnål elektrisk produktion (t.ex. vindkraft)  byggd på förnyelsebar energi, tillsammans med de elektriska distributionssystem som behövs för att sammanbinda och styra dem, kräver 4 till 10 gånger större kopparinnehåll jämfört med den elektricitet som fås via central produktion med fossilt bränsle.

Kopparindustrin investerar successivt i innovativa teknologier för att förbättra sig både miljömässigt och ekonomiskt. Det gäller också resurseffektiviteten hos de egna produkterna. Koppars betydelse för datachips och utrustning inom området  informationsteknologi har hjälpt till att förverkliga dataåldern. Ett mycket tydligt exempel på resurseffektivitet är den betydelse som mycket tunna, högpresterande kopparlegeringar haft för miniatyriseringen av vardagliga elektronikprodukter, såsom mobiltelefoner, datorer, kameror och bärbara musikspelare.

En av de största fördelarna med koppar är att den kan återvinnas igen och igen, utan att förlora sina goda egenskaper. 40% av EU:s kopparbehov 2008, 4.6 miljoner ton, utgjordes av återvunna produkter och returmaterial från tillverkningen. Det här gör koppar till en av de mest hållbara naturliga resurserna. Till kopparåtervinning behövs bara 20% av den energi som åtgår för primärproduktion, något som reducerat EU:s koldioxidutsläpp 2008 med 650 000 ton.

Driven av socialt ansvarstagande, av marknadskrafter och EU-bestämmelser har kopparindustrin investerat kraftigt i att minska sin energikonsumtion och reducera sina miljöutsläpp. Man har också utvecklat processteknologier med syfte att fortlöpande återvinna även komplexa produkter, till exempel elektriskt och elektroniskt skrot. Alla dessa framsteg är väl dokumenterade i BREF-dokumenten (bästa tillgängliga teknik) inom direktivet för samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar (IPPC-direktivet). Inom EU finns nu världens renaste och mest energieffektiva kopparsmältverk. Trots att 30% av nuvarande energikonsumtion används för miljöförbättrande åtgärder (till exempel luftfilter och anläggningar för rening av avloppsvatten), har sedan 1995 energiåtgången för varje producerat ton sjunkit med 54%. Dessutom uppgår utsläppen av svaveldioxid per ton till endast 8% av övriga världens.

För att kunna säkerställa förmågan att leverera dessa produkter och för att kunna finansiera fortsatt utveckling inom EU, måste den europeiska kopparindustrin arbeta enligt ett miljöregelverk, som möjliggör fortsatt konkurrenskraft. Metallpriserna bestäms globalt på råvarubörserna, medan de operativa kostnaderna är lokala. Det innebär en stor utmaning för företagen inom EU som har att tackla högre arbetskraftskostnader, andra miljökrav samt inflytandet från tredje fasen av gemenskapens system för utsläppshandel (ETS), allt en klar prismässig nackdel.

Det regelverk för miljö som behövs i Europa är ett där världens andra regioner spelar i samma division, särskilt där kopparns fördelar är av väsentlig betydelse för den ekonomiska tillväxten. Cirka 50% av Europas kopparbehov 2008 importerades. Utan en kraftfull industripolitik för Europa kommer den procentsatsen att öka, kolutsläppen likaså och återvinningen kommer att göras i länder med lägre återvinningsgrader, sämre arbetsvillkor och miljöföreskrifter.

I överensstämmelse med Europarådets slutsatser 2009 anser den europeiska kopparindustrin att EU borde sträva efter ett reglerat ramverk som balanserar hög hållbarhet med en konkurrenskraftig  industri som kan utvecklas, växa, och behålla sina anställda. Inom kopparindustrin i Europa bidrar 50 000 skickliga medarbetare till verksamheten. Miljoner anställda inom bilindustrin, samhällsväsendet, transportväsendet, byggnadsindustrin och IT-branschen är beroende av komponenter och produkter i koppar, tillverkade i Europa. De 500 miljoner invånare som bor inom EU kommer också att gynnas av de många ekonomiska och samhälleliga fördelar som är förknippade med produkter och applikationer där koppar ingår.

Principer för att  balansera EU:s policymål och konkurrenskraft

Behåll Europas konkurrenskraft på världsmarknaden mot bakgrund av energi- och klimatpolitiken

Innan ett världsomspännande klimatavtal kan slutas, där alla viktiga länder antar liknande mål inom samma tidsram, har inte kopparindustrin råd med ensidiga åtgärder som resulterar i högre kostnader utan att tillräcklig kompensation ges. Utan gratis tilldelning av direkta CO2 -utsläpp, enligt ETS, och utan tillfredsställande kompensation för indirekta kostnader för utsläpp av CO2 kommer industrin att vara oförmögen att konkurrera  med områden utanför EU. Den koppar som Europa behöver kommer därmed att produceras någon annanstans. Den här flyttningen av produktion kommer sannolikt att resultera i högre energikonsumtion, ha en negativ inverkan på miljön och innebära minskat antal arbetstillfällen inom EU. Dessutom är de europeiska energipriserna för närvarande bland de högsta i världen.

Garantera rättvis tillgång till det råmaterial som är nödvändigt för produktion av koppar

Med ett EU som till 50% är beroende av import för att tillgodose sitt behov av koppar, måste  EU-kommissionen gynna en rättvis tillgång av både primära och sekundära råmaterial. För primärmaterial (malm och råkoppar), skulle ett jämbördigt spelfält när det gäller miljö- och energikostnader kunna göra det möjligt för europeiska producenter att bättre konkurrera på världsmarknaden, en marknad som enligt International Copper Study Group antas växa med 4% per år. För sekundärt material (skrot), krävs en utvidgning av insamlingssystemen inom Europa, entydiga kriterier för avklassificering av skrot som avfall ( end-of-waste) och ett mera omsorgsfullt genomförande av EU:s regler för transport av avfall, där skrot, som är en sekundär råvara, ej bör ingå. I båda fallen måste också mer jämbördiga regler skapas  beträffande handelsvillkoren för inköp av råmaterial i koppar. De här villkoren snedvrids allt mer av exportrestriktioner och importsubventioner som ger vissa producenter inköpsfördelar på den internationella marknaden.

Utvidga livscykelmetodiken i påverkansanalyser

Att producera koppar kräver energi. I genomsnitt ger produktionen av ett ton primärkoppar ett engångsutsläpp av tre ton CO2. Men koppar kan återvinnas i det oändliga och till återvinningen åtgår bara 20 % av den energi som krävs för primärproduktionen. Studier som genomförts inom EU:s direktiv om krav på ekodesign för energianvändande produkter (EuP) pekar på att 95% av den miljömässiga och ekonomiska påverkan sker under användningstiden. Ett ton koppar, rätt använd i en komponent för elkonsumtion, till exempel en ny energieffektiv motor med en livslängd på 20 år sparar 200 ton CO2 varje år. Båda faktorerna, tillverkning respektive besparing vid produktens användning, måste därför beaktas i påverkansanalyser.

Stöd innovation via R&D-medel och offentlig upphandling

System för offentlig upphandling och miljömärkning bör stödja ett fortlöpande nyskapande av kopparbaserade applikationer som bidrar till effektivare resursanvändning och bättre effektivitet inom energiområdet. Systemen bör spegla kostnaderna för den sammanlagda livslängden, inte bara inköpspriset. Större vikt bör läggas vid finansieringen av grundforskning för processer längre fram i produktionskedjan, sådana som kan bidra till ytterligare reducering av energikonsumtionen samt ökad återvinning av metallskrot. Det här kan leda till en förstärkning av EU:s miljöteknologiska sektor, bidra till stora besparingar för den offentliga sektorn och minska Europas beroende av import.

Koppla ihop miljölagar med  viktiga förordningar sådana som Reach och IPPC

Den europeiska kopparindustrin tar sina plikter på allvar och rättar sig efter ett växande ramverk av lagar t. ex. Kemikalieförordningen Reach, Klassificering, märkning och förpackning av kemikalier, Ramdirektiv för vatten, IPPC (Samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar), utsläppshandelssystemet ETS, avfallsregler och Hållbar produktion och konsumtion. För att förbereda sig för Reach har industrin nyligen satsat 8 miljoner euro på en omfattande vetenskaplig studie för att utvärdera potentiella risker för människor och miljö sett från tillverkning och användning av kopparprodukter. 2009 godkände kommissionen och medlemsstaterna efter omfattande granskning dossiern med utvärdering av risker och övergripande slutsatser. Dessa är att “Koppar är ett livsviktigt näringsämne för människor, likaså för levande organismer och användningen av koppar är på det hela taget riskfri för miljön i Europa samt för invånarnas hälsa”. Trots denna slutsats använder flera lagstiftande och normsättande organ inom EU, och dess medlemsstater, annan data och andra analyser, vilket innebär ökad belastning för industrin och dess produkter.

Den europeiska kopparindustrin kräver därför motiveringar till de avsteg som görs från IPPC-riktlinjerna, från slutsatserna i koppars riskbedömning samt från regelverket  Reach och att motiveringarna klargörs via en balanserad, vetenskaplig och ekonomisk analys, innan beslut om nya regler tas.

I dag är den europeiska kopparindustrin en nyskapande och bärkraftig industri. Den är engagerad i arbetet inom EU:s institutioner för att främja ovanstående principer, som syftar till att säkerställa både de europeiska behoven liksom industrins konkurrenskraft. Något som också gynnar framtida generationer. 

Werner T. Traa
Medlem av koncernledningen, Wieland-Werke AG,
och styrelseordförande, European Copper Institute

Stefan Boel
Medlem av koncernledningen, Aurubis AG,
och vice styrelseordförande, European Copper Institute

John Schonenberger
Verkställande direktör, European Copper Institute

Video ECI policy debate public

Genom att fortsätta att använda vår webbplats  accepterar du vår användning av s k cookies. Följ den här länken för mer information. Acceptera